När Ryssland och USA går mot förhandlingar om ett slut på kriget i Ukraina vill Ryssland gärna ta upp även andra frågor.
Kreml har till exempel efterlyst en ”bredare debatt” om säkerheten i Europa för att få slut på kriget.
Men vad är det Ryssland avser med sitt prat om säkerhet i Europa?
Enligt Jussi Lassila, äldre forskare vid Utrikespolitiska institutet, handlar det om USA:s och Natos närvaro i vår världsdel.
– USA:s egentliga mål är att få USA ut ur Europa och på så sätt säkerhetspolitiskt lämna Europa åt Ryssland.
Gamla säkerhetskrav, nytt momentum
I december 2021, bara ett par månader före storanfallet mot Ukraina, kom ryssarna med en lista med krav för att ”trygga” sin säkerhet. Väst ansåg då att kraven var helt orealistiska.
Ryssland krävde bland annat att Nato inte skulle få anta nya medlemmar. Kreml ville också att Nato skulle dra bort sina trupper från de länder som gått med i alliansen efter år 1997, alltså till exempel Baltikum och Polen.
Dessutom krävde Ryssland att Nato inte skulle inrätta nya militärbaser i de länder som under kalla kriget hade hört till Sovjetunionen.
– Det var ett sätt att legitimera anfallet mot Ukraina, eftersom det var klart att Europa inte skulle gå med på kraven, säger Lassila.
Han bedömer att Ryssland i nuläget kan komma med ännu hårdare krav. Dessutom påpekar han att ett ryskt krav om en återgång till Natos gränser år 1997 i praktiken också innebär ett krav om att återta Finlands och Sveriges medlemskap i Nato.
– Det gäller att förbereda sig på det och hålla huvudet kallt, konstaterar Rysslandskännaren.
Intressesfärer i fokus
I de ryska tankegångarna är landets säkerhet kopplad till kalla krigets intressesfärstänkande som ger Ryssland möjlighet att påverka politiken i buffertstater.
– Idén är att de här staterna inte får föra en självständig utrikespolitik.
Regionalt drabbar intressesfärstanken främst det forna Sovjetunionen.
Rysslands motstånd mot Natos utvidgning är väldigt tendentiöst, säger Lassila.
– Man har gjort Nato till en hotbild som man använder för att berättiga sin egen ställning och sitt agerande.
I verkligheten är det hot Nato utgör mot Ryssland främst politiskt, även om ryssarna med president Vladimir Putin i spetsen försöker presentera det som ett militärt hot, konstaterar han.
– Ryssland ser ett minskat inflytande som det största problemet och det har Putins styre kopplat till ett tryggande av sin egen existens.
Ukraina fick löfte om Natomedlemskap 2008
Slutkommunikén vid Natotoppmötet i Bukarest 2008 konstaterar att Ukraina och Georgien ”kommer att bli medlemmar” i Nato. Följande steg på vägen skulle vara ett medlemskapsprogram, MAP, som man ändå inte inledde. I stället blev det Kroatien och Albanien som inbjöds att inleda medlemskapsförhandlingar.
Jämfört med nuläget var mycket tvärtom: USA var för ett ukrainskt Natomedlemskap, medan Tyskland och Frankrike drog i bromsen. Dessutom var även Vladimir Putin inbjuden till mötet.
I början av 2010-talet följde Ukraina en alliansfrihetspolitik, men det förändrades i och med den ryska aggressionen 2014.
Minskavtalen, som slöts efter medverkan från Frankrike och Tyskland 2014–2015, begränsade Ukrainas suveränitet i och med att de gav de östukrainska regionerna Donetsk och Luhansk, som kontrollerades av Ryssland, ett visst mått av självstyre.
2019 skrev Ukraina in i sin grundlag att landet strävar efter att bli medlem i såväl Nato som EU.
Någon inbjudan till medlemsförhandlingar kom inte vid Natotoppmötet i Vilnius (2023) eller Washington (2024). I slutkommunikén från det senare mötet hette det att Ukraina ”oåterkalleligt” är på väg mot medlemskap i försvarsalliansen.
EU-medlemskapsförhandlingar pågår redan
På vägen till EU-medlemskap har Ukraina kommit längre än i Natofrågan. Ukraina ansökte om medlemskap bara några dagar efter det ryska storanfallet i februari 2022 och redan samma sommar beviljades landet status som kandidatland.
I december 2023 fattade EU-ledarna beslut om att inleda förhandlingar om ett ukrainskt medlemskap och sommaren 2024 inleddes förhandlingarna formellt.
EU fanns med i bilden i Ukraina redan vid den revolution år 2014 som kom att kallas Euromajdan. Den fick sin början när den dåvarande presidenten Viktor Janukovytj vägrade underteckna det associations- och frihandelsavtal med EU som hade förhandlats fram och i stället ville närma sig Ryssland ekonomiskt.
Nyligen verkade Ryssland signalera att ett ukrainskt EU-medlemskap var acceptabelt, så Kremls talesman Dmitrij Peskov sa att Ukraina som suverän stat har rätt att gå med i EU – men inte i Nato.
Jussi Lassila bedömer att den kommentaren handlar om förhandlingstaktik och snarast visar att Ukrainas medlemskap i EU i ryska ögon är rätt så fjärran.
– Om det började verka konkret skulle Ryssland naturligtvis inte acceptera det, säger han.
Källa: STT. Översättning: Sara Torvalds
