Skoleleven Otso Hultkrantz, 18 år, bor i Helsingfors med sina föräldrar, två syskon och en katt. Han har spelat fotboll och varit fotbollsdomare på seriös nivå, men numera intresserar han sig för datorer, datorspel, styrketräning och thaiboxing. Från gymnasiet har Otso bytt till Prakticum, för att han är mer intresserad av en ekonomisk utbildning. På sommaren har han en egen liten trampolinbusiness.
21.12.2017
Idag var det en spännande dag för att vi hade körlektion på halkbana, och det var riktigt kul. Vi hade en bra lärare. Han ville alltid göra extra saker med oss, och inte bara göra minimilängden så att han skulle kunna komma snabbt hem. Och det var roligt hur han försökte att få oss att tappa kontrollen med att plötsligt dra i handbromsen, och sen skulle man snabbt fixa situationen. Sen fick jag också köra tillbaka från halkbanan till stan. Sen blev datorn jag byggde till min morbrors son färdig, och den blev riktigt bra, och allt verkar fungera. Det är väldigt givande att bygga en dator. Man får den där speciella känslan som bara kommer när man byggt något själv, samma som när man bygger IKEA möbler. Och sen är det så spännande när man trycker på startknappen, och så kommer datorn till liv för första gången, väldigt skön känsla. Vi har inte några speciella jultraditioner som man gör varje år. Ibland är vi hos Farfar i Sverige, ibland hemma. Men det bästa är när vi far till södern, speciellt Oman. Alltid perfekt väder, långa stränder, god mat, varmt i havet och man har aldrig tråkigt. Det är alltid så roligt att jag inte behöver ladda telefonen på hela veckan för att jag använder den så lite. Sen är människorna trevliga. Och det bästa är att jämfört med allt annat så går man inte i konkurs om man är där en vecka.
20.12.2017
Så jag tänkte att det skulle vara bra att planera min framtid lite, så tänkte att jag skulle kunna göra det här. Så före sommaren har vi inlärning i arbete, vilket är ganska spännande, för vi hade inget liknande på gymnasiet. Så jag har funderat lite på olika möjligheter, och ganska snabbt kom jag på Verkkokauppa. Men tydligen får man ingen lön under den 2 månader långa IA:n, vilket gjorde mig lite besviken, men tydligen så är det samma på nästan alla ställen. Jag tycker bara att få jobb är mycket svårare idag än det var typ då när mina föräldrar var unga. Nu får man inga jobb och man måste vara "tacksam" för att få fylla på hyllor utan någon lön under 2 månader. Sen när sommaren börjat så tänkte jag att jag skulle kunna köra lite med trampolin businessen igen. Hoppas att det blir en bra sommar så att man skulle kunna tjäna riktigt bra, och sedan kanske fara på någon resa i slutet av sommaren. Men jag har också tänkt på vad mitt yrke skulle kunna vara. Som liten hade jag ingen aning om vad jag ville göra när jag blev stor. Men ungefär för ett år sedan köpte jag ett flygsimulatorspel till min dator och jag blev väldigt insatt i det och tänkte att jag ville bli pilot. Men kanske bara för några månader sedan tappade jag plötsligt intresset för det. Nu känns det bara så att det är helt det samma vad man gör så länge man tjänar bra, för att det är det viktigaste. Resten är det ingen skillnad med enligt mig.
19.12.2017
Det är konstigt hur det vissa dagar är hur lätt som helst att skriva dagbok, men andra dagar så är det svårt och man vet inte vad man skall skriva. Jag har en känsla att idag kan det vara svårt. Men jag har ändå blivit bättre på att skriva dagbok under bara dom här några dagarna, och en sak som jag lärt mig är att om jag inte vet vad man ska skriva, så skriver man bara någonting. Och så hoppas man bara att det kommer någonting. Jag har skrivit dagbok i några dagar redan. Och måste medge att de första dagarna jag skrev var det ganska svårt. Men det har blivit mycket lättare desto mer jag har skrivit. Men jag tror inte att jag kommer att skriva något mer efter att den här veckan är slut, även om jag tycker att det här är rätt bra. Man måste vara ärlig mot sig själv och inse att man är helt för slö för att skriva en sån här text varje dag. Så vi bor i stan och vi har aldrig haft bil, och det har fungerat rätt så bra de här 18 åren. Det har egentligen aldrig behövts. Förutom nu när den där västmetron kom. Och resan blir mycket längre. Så jag kolla redan på hur mycket det kostar att ha en egen bil, och det var för dyrt. Men nu hittade jag car sharing bilar, som man bara kan plocka upp från gatan, köra vart man vill och sedan lämna den, och man betalar bara för det man använder. Det blir mycket billigare än att ha en egen bil, och man behöver inte bry sig om något annat än att köra. Kommer att använda car sharing mycket nästa år.
18.12.2017
Bara några få skoltimmar kvar och sen är det jullov. Och det är också bara några dagar till att vi flyger till Köpenhamn och därifrån vidare till Skåne och hälsa på Farfar. Staden han bor i är ett ganska litet ställe på Skånes västkust, men det är ändå roligt att komma dit. Dessutom är det bara två timmar från Köpenhamn och Malmö, så ifall det skulle bli tråkigt i den lilla staden, så kan man alltid fara dit. Så det borde aldrig bli tråkigt. Jag tänkte att jag inte skulle säga det här, men jag saknar skolan lite. Och jag har varit borta från skolan bara några dagar. Jag vet inte vad jag ska skriva här mer. Så jag märkte just att jag spelat ett spel på min dator i 1000 timmar, vilket är rätt så mycket. Jag vet inte vad som är värre, det att jag har spelat i 1000 timmar vilket är definitionen av no life, eller det att jag fortfarande inte är något speciellt bra på det. Det skulle vara så siisti om man skulle kunna vara proffs på ett videospel, såsom en på vår klass. Han är så bra att han och hans lag är bland dom bästa i Europa. Han fick till och med idrottsprofilering från skolan, samma som lätkäspelarna får för att dom ska kunna gå på morgonträningar. Det skulle egentligen vara kiva att vara proffs på vad som helst, eller världens bästa på något. Eller att bli maju på något, så som min ena kompis. Tydligen var det väldigt viktigt för honom, för att han började med lacrosse, för att det där tydligen var enkelt att komma till landslaget, men det var inte heller så lätt som man skulle tro.
17.12.2017
Jag har varit sjuk i en vecka nu, och jag känner bara hur min kropp tar stryk. Man har ont i ryggen och nacken efter allt liggande. Halsen gör ont efter allt hostande. Musklerna bara avdunstar bort. Det känns också som om man skulle bli dummare, som om hjärnceller skulle försvinna. Men allra värst är det som händer med det mentala. Man mår så dåligt och man har inte motivation till någonting. Inte ens det att julen snart är här hjälper, som det skulle ha gjort när man var liten. Som liten var det här bästa tiden på året. Man hade en chokladjulkalender, men nu när man måste köpa med egna pengar så känns det inte som samma sak, och jag vet att jag bara skulle äta hela kalendern 1 december. Sen glömmer man bort att det snart är jul, när det inte finns någon snö på gatorna, eller is på planerna. Varje dag när man vaknar och ser regnet måste man påminna sig själv om att det inte är september utan, att det faktiskt om några dagar borde vara jul. Och varför känns julen inte lika rolig, som den gjorde när man var liten. En orsak är ju att man blir äldre, men jag tror att en annan orsak är att julen har blivit sämre. Och den har blivit sämre för att vädret är så dåligt, i alla fall enligt mig. Men oftast brukar vintern komma nån gång i januari. Så jag har ett förslag. Samtidigt som man byter till vintertid så byter man månaden en bakåt så att det hinner bli vinter till december, och så att man får en riktig jul.
16.12.2017
Jag har varit sjuk hela dagen, bara legat i sängen, och tittat på Youtube. Har faktiskt ingen aning om vad jag borde skriva idag. Det har varit riktigt deprimerande och tråkigt. När jag inte var på Youtube så scrollade jag memes. Memes blir också deprimerande efter en stund. Det är ändå bättre än att stirra in i väggen, men inte mycket bättre. Sen blev min dag ännu mer deprimerande, när jag kollade på hur min resa till skolan i Esbo skulle bli, efter nyår när bussarna ändras. Resan är nu 35 minuter, men efter ändringen skulle den bli nästan 20 minuter längre. Jag förstår inte varför hela metron byggdes, helt dum grej. Jag tänkte att jag skulle kunna köpa en bil och köra till skolan, men det blev snabbt rip för den iden när jag insåg att ha en bil kostar minst 600€ i månaden, och skulle aldrig kunna betala för något sånt. Det som konstigt nog alltid gör min dag lite bättre är att se vår katt. Jag vet inte varför. Den gör ju inget annat än att äta, sova och vara ute. Till och med att skriva om den gör mig lite gladare. Men jag förstår inte varför, den är ju egentligen bara en parasit. Den äter, bor gratis och ger inget tillbaka. Egentligen skulle man kunna säga samma sak om mig så länge jag bor hemma...
15.12.2017
Jag har nyss börjat bilskolan, vilket är väldigt spännande. Men vad som är mer spännande är att jag har kommit in på en bilskola med exklusiv rätt att prova det nya bilskolesystemet, som träder I kraft för resten av bilskolorna sommaren 2018. Så helt kort om det som har ändrats. Man har inte några teorilektioner utan man läser och gör uppgifter på nätet helt självständigt. Jag tycker att det här är bra, eftersom man kan studera och göra uppgifterna när det passar en själv, och jag tyckte att jag lär mig väldigt snabbt och bra. Sen har man minskat på körlektionerna från typ 17 till 4. Det här är ganska mycket, och kan vara en säkerhetsrisk, men samtidigt är denna minskning orsaken varför man lyckats pressa priset så lågt, så pappa är nöjd. Jag har redan haft 2 körlektioner. Första lektionen var inget speciellt, vi körde runt en parkeringsplats, sen bestämde han att jag skulle köra till bensinmacken så han kunde få en kaffe. Samtidigt frågade jag vad han tyckte om det nya systemet. Förvånansvärt tyckte han att ändringen är bra. " Det blir mindre pengar, men eleverna är mer motiverade än förr, så det är roligare att lära", tyckte han. Andra lektionen gick nästan åt skogen, bokstavligen. Så jag skulle träna på motorvägskörning. Jag var väldigt spänd, och den stora mängd snö som föll samtidigt, gjorde att man inte kunde se filerna, vilket inte direkt hjälpte saken. Så jag kör in på motorvägen, och när jag tittar över axeln så svänger jag i misstag ratten lite till höger, och jag var på väg att köra av vägen in i skogen, men som tur hade läraren snabba reflexer, och tog i sista sekund i ratten och undvek diket. Det var verkligen nära ögat.
