Brådska, okunskap och illvilja kännetecknar regeringen Sipiläs språkpolitik. Alla alternativ vore bättre för svenskan, skriver Jens Berg i en av sina kolumner om centrala finlandssvenska frågor.
Finland har vant sig vid att Svenska folkpartiet sitter med i regeringen och bevakar de svenskspråkigas intressen. Det gjorde partiet från 1979 till 2015.
Under de tre senaste åren har partiet suttit i opposition när regeringen Juha Sipilä har hållit i taktpinnen. Resultatet för det svenska i Finland är oroväckande.
Ungefär när Svenska folkpartiet (SFP) senast satt i opposition började Anne Suominen granska rikspolitiken. Under cirka 40 år har hon rapporterat om politik för FNB, Hufvudstadsbladet och Svenska Yle.
När hon ser på den allmänna språkpolitiska utvecklingen i landet blir hon bekymrad.
- Krasst sagt så har det skett en stor förändring mot det sämre. Tidigare låg det i bildningen och i hjärtat hos landets toppolitiker att ha ett intresse för och värna om det svenska, säger hon.
- Det här har förändrats under åren och nu senast ganska radikalt under regeringen Sipilä, konstaterar hon.
I fjol gjorde Anne Suominen en uppmärksammad utredning för tankesmedjan Agenda om regeringen Sipilä och svenskan. Listan på reformer som äventyrar svenskans ställning är lång.
De mest eldfängda frågorna har handlat om sjukhuset i Vasa och tingsrättsreformen, men det finns även många andra mindre frågor som inte fått lika stor synlighet i medierna säger Suominen.
- Den här regeringen har försämrat svenskans ställning och finlandssvenskarnas möjligheter att få service på svenska i många frågor på ett ganska dramatiskt sätt, hävdar hon.
Enligt Suominen är orsakerna till detta okunskap, bristande beredning, bristande insikter om vad det finlandssvenska är, regeringssammansättningen och en otrolig brådska för att få till stånd reformer.
Kimmo Sasi delar inte alls Suominens analys. Sasi är samlingspartist, långvarig riksdagsledamot (1983-2015) och före detta minister.
- Jag skulle inte kritisera regeringen Sipilä så mycket. Juha Sipilä själv har en positiv inställning till svenskan och Samlingspartiet sitter ju med i regeringen, menar Sasi.
- Man kunde ha vissa farhågor innan regeringen tillträdde men de har inte blivit verklighet. Ta till exempel språkexperimentet i skolorna som minister Sanni Grahn-Laasonen (Saml.) har urvattnat, säger Sasi.
När jag ber Anders Adlercreutz att dela ut ris och ros åt regeringen Sipiläs språkpolitik blir det mestadels ris.
Adlercreutz är färsk riksdagsman för SFP och har under de tre senaste åren från paradplats fått följa med regeringens politik.
- Jag tror inte att Centern eller Samlingspartiet har strävat efter att underminera landets tvåspråkighet, däremot är jag säker på att Blå framtid har haft det i åtanke, säger han.
- Men det saknas generellt en förståelse för vad det betyder att bevara en levande tvåspråkighet i landet. Man hänvisar ofta till grundlagen som en garant men det kräver också praktiska lösningar, säger Adlercreutz.
- De inser inte kopplingen mellan grundlagen och och det praktiska. Och de vill inte heller inse den, säger han.
Besvikelse på Samlingspartiet
På svenskt håll är man besviken på regeringen i allmänhet och på Samlingspartiet i synnerhet.
Bland de tre regeringspartierna var det många som hade hoppats att uttryckligen Samlingspartiet i högre grad skulle ha jobbat för att bevaka de svenskspråkiga intressena.
Journalisten Anne Suominen ser att partiet idag helt saknar en agenda för att driva tvåspråkigheten i landet.
- Det finns inte ett civilkurage i Samlingspartiet för att driva svenska frågor längre - och så har de ju en partiledare som inte själv talar ett ord svenska, konstaterar hon.
- Det har ju tidigare funnits många inom partiet som har jobbat för tvåspråkigheten i landet men nu ser jag ingenting av det här, säger Suominen.
Kimmo Sasi har svårt att känna igen sitt eget parti i den här kritiken.
- Vi har haft goda ordföranden som alltid talat för det svenska, till exempel finlandssvensken Alexander Stubb som uppskattades stort bland annat för sina språkkunskaper, säger Sasi.
- Men sedan har vi nog en tudelning i partiet. Unga personer i partiet är ofta mycket liberala och för dem är den totala valfriheten viktigare än språket, säger han.
SFP står inför vägval
För oppositionspartiet SFP är utmaningarna många. Partiet har fungerat som en garant för att finlandssvenskarnas intressen bevakas i regeringen.
Men partiet kritiseras också för att vara för konservativt i språkrelaterade frågor. När det blåser snåla vindar blir det lätt att med en ryggmärgsreflex säga nej till det mesta som handlar om nya språkpolitiska lösningar.
- Jag tror att SFP och de finlandssvenska skulle gagnas av en öppnare diskussion om olika tvåspråkiga lösningar. Vår överlevnad handlar till syvende och sist om hur dagens tvåspråkiga för vidare det svenskspråkiga arvet, säger journalisten Anne Suominen.
- Genom att stänga in oss i en bubbla tror jag inte att vi klarar av de här utmaningarna, säger hon.
Kimmo Sasi (Saml.) ser också problem med den språkpolitik som SFP för i dag.
- Jag skulle nog säga att det är ett problem när språket alltid kommer främst. Vi måste också kunna genomdriva administrativa reformer. Man borde därför kunna balansera vissa värderingar och rättigheter med varandra utan att torpedera alla reformer, säger han.
- Ett annat problem med SFP är att man vill ha monopol på språkfrågan i landet. Det behövs ett betydligt större samarbete med de andra partierna, önskar han.
Inne i riksdagshuset lyssnar Anders Adlercreutz (SFP) på kritiken. Han ser att en av utmaningarna i partiets språkpolitik handlar om de olika finlandssvenska verkligheterna som skiljer sig så mycket från varandra beroende på var i landet man bor.
- När man upplever att man är hotad så är den naturliga reaktionen att man håller fast vid det som finns och då är man alla gånger inte så öppen för att se på nya sätt att tampas med utmaningarna, säger Adlercreutz.
- Jag tror att vi behöver lite olika mediciner i de olika delarna av Svenskfinland, säger han.
Anders Adlercreutz talar gärna om olika nya lösningar utifrån sina hemtrakter i Kyrkslätt och Esbo
- Jag tycker personligen att det finns många klara fördelar med samlokalisering i de regioner där språkgrupperna är mer eller mindre jämbördiga, säger han.
- Till exempel samlokaliserade daghem skulle underlätta vardagen för många i Kyrkslätt och Esbo. Med två jämnstora grupper, men i skilda enheter, skulle avståndet till dagisarna i många fall krympa, vi skulle få en skalfördel i byggandet och de båda barngrupperna skulle bli medvetna om varandra på ett annat sätt, förklarar han.
- Jag tror också att ett intresse för det andra språket skulle vakna på ett helt annat sätt med en sådan här lösning, tror han.
I serien "De tio finlandssvenska budorden" i Yle Vega lyfter Jens Berg upp tio obekväma frågor och fenomen som rör Svenskfinland.
