Svenska kulturfondens årliga utdelning skulle räcka till för att bekosta utbildningssektorn i en medelstor finlandssvensk kommun under ett år. Sedan skulle pengarna vara slut.
Tvåspråkigheten måste därför garanteras med offentliga medel eller med initiativ som inte kostar något.
Förväntningarna på de finlandssvenska fonderna och stiftelserna är enorma. Trots att det finlandssvenska kapitalet är stort bleknar summorna i en jämförelse med de offentliga medlen som ska hålla det tvåspråkiga Finland i rullning.
En person som har fått uppleva de här skyhöga förväntningarna är Berndt-Johan Lindström.
Han är ny utbildningsombudsman på Svenska kulturfonden och är en spindel i nätet när fonden väljer vilka projekt de ska sätta sina årliga 30-40 miljoner euro på.
- När något behöver göras slängs det ofta att kanske de finlandssvenska fonderna borde göra något. Ibland är det befogat men ibland inte, säger han.
Hur svår är gränsdragningen mellan det ni ska understödja och det som borde bekostas med offentliga medel?
- Vi på Kulturfonden har en annan uppgift. Vi kan ge det lilla extra och sparka igång olika saker, förklarar han.
- Det svåra kommer i hur mycket vi ska sparka igång. Sådant som kanske en dag börjar fungera med offentliga medel, säger Berndt-Johan Lindström.
Berndt-Johan Lindström ansvarar nu för Svenska kulturfondens nya jättesatsning, som heter Hallå.
Under de kommande tre åren lägger de sex miljoner euro på projekt som ska främja kunskaperna i svenska och finska och som också ska öka samförståndet mellan språkgrupperna.
Den stora satsningen innehåller både något nytt och något riktigt gammalt.
Nytt är att man nu riktar sig i lika hög grad till finskspråkiga aktörer. Det gamla är att man söker sig tillbaka till Kulturfondens mest traditionella uppdrag, det vill säga att stödja uttryckligen det svenska språket.
- Bakgrunden till projektet är att svenskan de senaste åren har varit lite utsatt delvis på grund av de politiska konstellationerna, säger han.
- Därför tänkte vi att det är bra att gå tillbaka till vår grunduppgift, alltså till det svenska språket. Det nya här är att vi vill stödja språkkunskaperna i bägge riktningarna, berättar Lindström.
Ett nyckelord i den nya given är kommunikation. Ett av målen med Hallå är att stödja lösningar som leder till en mer levande tvåspråkighet i landet.
Kulturfonden vill helt enkelt skapa fler arenor där språkmöten känns naturliga.
- Många upplever att det idag inte finns arenor för att använda två språk. Därför vill vi med den här extra satsningen bygga upp sådana arenor där det ska kännas naturligt att prata både finska och svenska, säger Berndt-Johan Lindström.
Språket på köpet
Raseborgs kulturinstitut i Karis är ett exempel på en arena där det redan nu är naturligt att prata både finska och svenska. På arbetsplatsen blandas språken friskt, ofta så att svenska och finska kan förekomma i samma mening.
Två personer som jobbar på det här sättet är Kati Holmström och Eva Comét. Kati är finskspråkig, kommer från purfinska Savolax och jobbar idag som planerande lärare i motion.
Eva är i sin tur svenskspråkig, kommer ursprungligen från Sverige och jobbar idag som planerande lärare i musik. Savolax möter med andra ord Sverige i Karis.
- Det dyker upp nya ord här medan vi jobbar. Till exempel så talar vi om att “perutera” olika kurser när vi tvingas inhiberar någonting, berättar hon.
- Men jag upplever generellt att de finskspråkiga är mer generösa än vi svenskspråkiga. Jag får ofta beröm av mina finskspråkiga kolleger för min finska, trots att den inte är så bra, säger hon.
- Jag tror att vi svenskspråkiga inte ska vara så hårda i kanten, säger Eva Comét.
- Min svenska har utvecklats mycket. Jag var nog intresserad av svenska när jag gick i skolan hemma i Savolax, men vi pratade aldrig svenska, berättar Comét.
- När det kom någon ulkomaalainen (utlänning) till Kuopio så pratade vi alltid engelska med den. Men när jag kom hit så måste jag bara börja våga prata svenska. Och idag är jag stolt över att jag vågar prata svenska, säger Kati Holmström.
Den naturliga Karis
Eva Comét och Kati Holmström jobbar och bor numera i Karis där storleksförhållandet mellan språkgrupperna är relativt jämnt. Det är ju också då som förutsättningarna för en genuin tvåspråkighet är optimala.
I en dylik miljö behövs egentligen inga pengar alls för att skapa tvåspråkiga arenor. Språken blandas helt naturligt av sig självt.
- Eftersom jag ursprungligen kommer från Sverige där vi ju inte har samma problematik med två officiella språk, så fungerar Karis enligt mig så som jag tänker att det borde fungera, funderar Eva Comét.
- En person talar sitt eget språk och den andra kan svara på sitt eget modersmål, berättar hon.
Det är uttryckligen fler sådana här miljöer som Svenska kulturfonden vill lägga en grund för med sina nya miljoner.
När jag ber Eva Comét och Kati Holmström att komma med konkreta förslag på hur man kan skapa det här miljöerna så poängterar de bägge vikten av att avdramatisera hela språkfrågan.
- Intressen och hobbyn river effektivt alla språkmurar. Mitt specialområde är ju sång och jag har både finsk- och svenskspråkiga elever, berättar hon.
- Jag brukar mata dem med sånger på det andra språket. Det handlar om att fila ner trösklar och då är vägen via fritidsintressen mycket bra. Och ju tidigare i ålder man börjar desto bättre, säger Eva Comét.
- Jag håller med Eva. Det är viktigt att blanda språkgrupperna så tidigt som möjligt. Genom lek och positiva upplevelser så får man bort rädslan, säger Kati Holmström.
I sin serie "De tio finlandssvenska budorden" resonerar Jens Berg kring obekväma frågor och fenomen som rör Svenskfinland. Serien sänds under fem veckor på Yle Vega sommaren 2018 och finns på Arenan.
