Det sker en massiv finlandssvensk flyttrörelse till Sverige nu. Bland annat den lukrativa arbetsmarknaden lockar.
Om man ser traditionellt på frågan är utvecklingen ett hot. Men om man vågar syna det nordiska kortet så är utvecklingen en möjlighet, skriver Jens Berg som en inledning till det åttonde budordet i serien De tio finlandssvenska budorden.
Det åttonde budordet lyder: Du skall inte tro att allt är bättre i Sverige
Min bild av Sverige har alltid haft ett ljusrött filter. Uppvuxen i det svenskaste Österbotten var de flesta av mina referenser rikssvenska. Jag såg på svenska barnprogram, jag prenumererade på serietidningar från Sverige och jag lyssnade på svensk musik.
Jag tyckte att Björn Borg och Ingemar Stenmark var “mina” idrottare och självfallet höll jag på IFK Göteborg i fotboll. Jag visste också betydligt mera om Olof Palme än om Kalevi Sorsa.
Min kontakt med finsk kultur sträckte sig till att jag (på en svensk tv-kanal) såg “deras” bidrag i Eurovision Song Contest. Jag tyckte att låtarna och artisterna var riktigt usla. Speciellt i jämförelse med Sveriges.
En del av det ljusröda filtret sitter kvar ännu idag. Referenserna från mina första 20 år är djupt rotade. På många plan kan man rent av säga att jag fortfarande naivt beundrar Sverige.
Jag njuter av det öppna samhällsklimatet. När jag vandrar på Stockholms gator så trivs jag med den kulturella mångfalden som möter mig. Jag tycker om att följa den svenska samhällsdebatten, som på de flesta punkter är steget före vår egen.
Jag älskar att gå på fotboll i Sverige. När 20 000 människor sjunger på en fotbollsläktare får jag en klump i halsen.
Självfallet är språket en mycket väsentlig del av känslan. Jag känner mig hemma när jag får använda mitt modersmål. Min finska är numera bra, men definitivt inte perfekt.
Jag blev nyligen ställd när jag i butiken försökte komma på vad florsocker heter på finska och när jag skulle berätta för grannen att jag hade sett en vessla blev det ofrivilligt komiskt.
En grå nyans
I och med att språket är ett av de viktigaste verktygen jag har i mitt arbete så är Sverige definitivt en attraktiv arbetsmarknad för mig. Som nybliven företagare jobbar jag nu både i Finland och Sverige. Åtminstone i mitt fall smälter den finländska och svenska arbetsmarknaden ihop.
Det är på många sätt en långvarig dröm som går i uppfyllelse, men i takt med att jag rör mig mera i Sverige så förändras färgskalan på mitt filter. Jag stortrivs med att få åka på mina uppdrag till Sverige, men det har också inneburit ett uppvaknande från det mest naiva.
Jag märker att mina referenser inte räcker till. Jag kan de stora dragen om partier, organisationer och föreningar, men de mer dolda kopplingarna är främmande. Jag trodde att jag visste mer om hur folkhemmet är uppbyggt.
Bilden av det öppna samhällsklimatet och den vänliga samtalstonen har också nyanserats. Jag har förvånats av att man vänligt och med många ord kan säga något som kan tolkas som ett ja, men som de facto betyder ett blankt nej.
Redan andra gången jag får höra det klassiska om att jag talar en bra svenska för att vara från Finland så blir mitt leende spänt. Speciellt bland yngre svenskar är kunskapen om finlandssvenskar på en skrämmande låg nivå.
Mina erfarenheter av att vara en del av det svenska samhället är mycket begränsade. Jag åker på uppdrag och sedan hem till Finland igen. Men jag har talat med många finlandssvenskar som de senaste åren har flyttat på heltid till Sverige och de vittnar om motsvarande känslor och upplevelser.
I arbetet med den här serien intervjuade jag bland annat professorn Markus Jäntti, som numera jobbar på Stockholms universitet.
Jäntti beskriver upplevelsen av att hans modersmål svenska inte identifieras som ett modersmål i Sverige som en av de mest alienerande upplevelserna i hans liv.
Du är språkligt hemma men ändå borta.
Massflytt med möjligheter
Under 2010-talet har det skett en dramatisk ökning bland finlandssvenskar som flyttar till Sverige. Speciellt från Nyland har antalet flyttlass som drar västerut blivit betydligt fler.
Orsakerna till flytten är många och i de flesta fall individuella. Kajsa Kepsu på tankesmedjan Magma, som har undersökt finlandssvenskarnas flyttrörelser, konstaterar att det handlar om en brokig skara människor med skiftande utbildning.
Studier och jobb lockar i Sverige. Dåliga kunskaper i finska och det sannfinländska samhällsklimatet avskräcker i Finland.
För det finlandssvenska i Finland är det här dåliga nyheter. Under 2000-talet har cirka sex procent av den finlandssvenska befolkningen flyttat till Sverige och endast hälften har kommit tillbaka. Vare sig det är fråga om en hjärnflykt eller inte så uppstår luckor.
Samtidigt skapar den växande kolonin av finlandssvenskar i Sverige möjligheter. Ju fler ambassadörer desto mer kunskap om att vi finns. Ju fler finlandssvenska studerande och arbetstagare i Sverige desto större nordiska nätverk.
Som en del av den nordiska renässansen är den ökade utflyttningen logisk. Den nya nordiska arbetsmarknaden känner inte till de gamla nationsgränserna.
Som en del av utvecklingen bör vi även omdefiniera Svenskfinland. Svenskfinland är en del av Norden där ett liv i Sverige ska ses som lika naturligt som i Finland.
Vad tycker du?
I sin serie "De tio finlandssvenska budorden" resonerar Jens Berg kring obekväma frågor och fenomen som rör Svenskfinland. Serien sänds under fem veckor på Yle Vega sommaren 2018 och finns på Arenan.
