I Tyskland har flera katolska biskopar passat på att under jul- och nyårshelgen ta ställning till de sexuella övergrepp som har förekommit inom kyrkan. I september slog en intern rapport att flera tusen barn och unga har fallit offer för sexuella övergrepp.
– Den katolska kyrkan måste förnyas, konstaterade bland annat kardinal Reinhard Marx i sin predikan under nyårsmässan i München.
Han ser förnyelser och reformer som ett måste efter att kyrkan under de senaste åren har varit oförmögen att regera på det fruktansärda som har hänt.
Här syftar Marx på de sexuella övergrepp som sedan september står dokumenterade i den rapport man låtit göra.
Minst 3 600 barn och unga har enligt rapporten fallit offer för övergrepp. Samtidigt är ändå mörkertalet stort och i verkligheten är antalet offer sannolikt betydligt fler.
Krav på straffrättsliga följder
– Det krävs nu att man inom kyrkan börjar tänka i andra banor och att man koncentrerar sig på de drabbade och vad de har att säga, konstaterar Christian Weisner från den katolska folkrörelsen Wir sind Kirche – vi är kyrkan.
Rörelsen har sin bakgrund i Österrike och den uppstod år 1995 bland annat som en följd av de beskyllningar om sexuellt missbruk som riktades mot den dåvarande ärkebiskopen av Wien Hans Hermann Groer.
Från rörelsens håll heter det att ord nu verkligen måste följas av handling, något som hittills sällan har varit fallet.
Det enda konkreta som hittills har skett efter att kyrkan publicerade sin rapport är att man på initiativ av påven har gått in för en minnesdag för de drabbade.
– En minnesdag är förstås bra om man vill uppmärksamma problematiken kring sexuellt våld, men samtidigt räcker en minnesdag på inget sätt till.
– Det måste till exempel få straffrättsliga följder att präster har förgripit sig på barn och unga. Man kan inte tysta ner och sköta det här internt som det hittills har gjorts, säger Weisner.
Celibatet måste diskuteras
Weisner efterlyser också en öppen diskussion om det som i rapporten slås fast som uppenbara riskfaktorer när det gäller sexuella övergrepp, bland annat de manliga maktstrukturerna, den strikta sexualmoralen och prästernas celibattvång.
– Man kan förstås inte slå fast att det utan celibat inte skulle ha kommit till några övergrepp, men samtidigt bidrar celibatet till att hålla ihop de manliga maktstrukturer som har gjort allt det här möjligt, säger Weisner.
Han är i alla fall övertygad om att celibatets vara eller inte vara måste diskuteras inte bara på grund av de sexuella övergreppen utan också på grund av den prästbrist som hotar i Europa.
– Som tur börjar vi ha teologer och till och med biskopar som är övertygade om att också gifta män och kvinnor kan vara präster säger Weisner.
”Maktmissbruk i kyrkans DNA”
Inom den tyska katolska kyrkan går diskussionen i vilket fall som helst het kring övergreppen och vad som nu borde göras.
Biskopen av Hildesheim Heiner Wilmer talar om att man måste se över hela prästutbildningen, vem man utbildar och på vilket sätt.
Han slår i en intervju till och med fast att maktmissbruk står skrivet i den katolska kyrkans DNA och att det därför krävs radikala åtgärder.
Alla är förstås inte beredda att gå så här långt i sina uttalanden och betonar i stället att kyrkan redan nu gör en hel del för att se till att sexuellt våld inte längre ska förekomma.
Så har till exempel alla katolska stift idag ombud som är ansvariga för förebyggande arbete. I stiftet Bamberg leds arbetet av Monika Rudolf.
– Till våra uppgifter hör bland annat att erbjuda en obligatorisk utbildning för alla som i sitt arbete kommer i kontakt med barn och unga.
– I samband med utbildningen lär sig de här personerna känna igen mönster och situationer som kan leda till sexuella övergrepp. Vi lär ut hur man ska reagera och framför allt man måste reagera, säger Rudolf.
Det förebyggande arbetet har utvidgats allt mer efter att skandalen inom den tyska katolska kyrkan började nystas upp år 2010.
– Jag är säker på att många har tappat förtroendet till kyrkan. Att återfå det här förtroendet går bara genom handling och genom att ta ansvar för det som har skett, säger Rudolf.
”Lång väg att gå”
Att igen bygga upp förtroendet kommer ändå enligt Rudolf att vara en lång process.
Samtidigt kommer det förstås också att finnas mänskor som aldrig mer kommer att ha förtroende för den katolska kyrkan.
– Också biskoparna bär på en skuld då man inte genast har ingripit utan i stället har valt att tysta ner och dessutom flyttat skyldiga präster från en församling till en annan.
– Det stora flertalet helt oskyldiga präster lider också nu av att det aldrig har blivit klart vem gärningsmännen egentligen är och har varit, säger Christian Weisner.
Enligt honom har det här förvärrat förtroendekrisen som nu sträcker sig ända upp till påve Franciskus, som också möjligen har varit informerad om sexuella övergrepp i Chile utan att ändå göra något åt saken.
Weisner lever därför i förhoppningen om att ett möte i Vatikanen i februari ska kunna ge svar på några av de mest brännande frågorna, men samtidigt ser han att den katolska kyrkan har en lång och svår väg att gå.
– Kyrkan måste bekänna sin skuld och göra bot. Och om mänskor efter det igen hittar till kyrkan är det bra, säger Weisner.
