I 40 år har spaningsledare Bo Norrgård verkat inom Frivilliga räddningstjänsten. En uppgift som blir en del av livet - även om situationerna man är med om ibland kan vara traumatiserande.
Norrgård är härdad. Han har under sina år inom brandkåren och Frivilliga räddningstjänsten sett och hört om oförglömliga människoöden.
Han vill inte gärna nämna något speciellt fall som berört honom.
- Man vill inte förringa ett fall genom att lyfta upp ett annat. Men jag kommer ihåg en efterspaning som räckte i åtta dagar. Sådant kommer man ihåg. Personen hade avlidit.
Efter så många år av frivilligarbete erkänner Norrgård att man glömmer bort en del av fallen.
- Oprationerna har varit många. Men det är alltid tragiskt när den försvunna personen hittas död, säger Norrgård.
Begränsade resurser för de frivilliga
När polisen behöver hjälp skickas det ut ett sms till räddningstjänsten. I hela svenska Österbotten finns mellan 600-700 frivilliga. De får rycka ut mellan 6 och 14 gånger per år.
- Larmet går till en grupp på tio personer som byts ut varje månad. Oftast är det polisens fältchef som sedan kontaktas för att få reda på vad polisen har för behov.
De uppgifterna i sin tur skickas till rätt område. Antingen norra- mitten- eller södra delarna av Österbotten.
Resurserna för Frivilliga räddningstjänsten är små.
- Det är alltid brist på material som behövs vid en efterspaning. Radiokommunikationen är bristfällig - vi har för få radion helt enkelt, säger Norrgård.
Vad är det som driver dig i frivilligarbetet?
- Det har jag funderat på många gånger, säger Norrgård.
- Det är nog en livsstil. Man känner sig behövd.
