”Man kan inte lära gamla hundar cittra.” Så sades en gång i ett gammalt musikprogram i svensk television. Häromdagen mindes jag det och började tänka på hur andra klassiska ordstäv kunde låta om de handlade om musik. Här kommer således några tafatta försök till en musikalisk uppdatering av dylika ordspråk. Håll till godo.
En god låt förlänger livet.
Gammal vinyl rostar aldrig.
Det finns ingen dålig musik, bara dålig smak.
En dålig kompositör klagar på sitt instrument.
Ju fler kompositörer, desto sämre låt.
En mjuk ton stillar vreden.
Klaga inte över för litet musik – lär dig spela.
Kärleken är döv.
Hittar kommer, hittar går.
Låt musiken tysta mun.
Spela inte alla låtar med samma Korg.
Man får ta musiken dit man kommer.
Man får ta gitarren i egna händer.
Man måste rätta munnen efter mikrofonen.
Man saknar inte skivan förrän spelaren är tom.
Man ska inte buga för skitmusik bara för att den är gammal.
Man ska inte rappa ayeee i onödan.
Man ska inte sälja skivan förrän låtarna är färdiga.
Man ska skilja på country och western.
Många toner små, gör en stor låt.
När Gud kommer med döden kommer Fan med Arvingarna.
Recensenter är som krokodiler – stora i käften, men saknar öron.
Rappar bäst, som rappar sist.
Som man spelar får man höra.
Som man rappar i skogen får man svar.
Så länge det finns musik finns det hopp.
Tala är silver, rappa är guld.
Tomma skivor skramlar mest.
Dregen vinner.
Vägen till mannens hjärta går genom hans öron.
Även en blind höna kan finna Korn.
Bättre tiga än illa rappa.
Allt är inte guld som rimmar.
