– Ryssland kan alltid välja att prioritera sin krigsekonomi. Och vi ser ju redan i dag att det kostar dem väldigt mycket. Det är väldigt dyrt, säger Emil Wannheden, specialist på rysk ekonomi och analytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut FOI.
Han uppskattar att ungefär 9 procent av Rysslands bruttonationalprodukt går till militära utgifter.
– Om man tar EU plus Storbritannien som helhet och undrar om vi kan matcha de höga ryska försvarsutgifterna är svaret absolut ja. Vår ekonomi är så mycket större än Rysslands.
Wannheden tror att Kreml kan fortsätta på motsvarande nivå de kommande 2–3 åren. Efter det måste den ryska presidenten Vladimir Putin välja om han vill fortsätta utmana Europa militärt.
– De kan om de verkligen vill göra det. Men vi måste också förstå att de betalar ett högt pris för det och det sker på bekostnad av deras långsiktiga ekonomiska utveckling.
Putins egen retorik visar hur känslig frågan är. I december 2022 sa han att den ryska armén kunde få allt den pekade på. Två år senare, i december 2024, var tonen en annan.
– Han hade helst inte velat ha så här höga militärutgifter som han har i dag. Han sa faktiskt att militären inte kan förvänta sig att vi ska höja utgifterna i all oändlighet, säger Wannheden.
Putins dilemma växer
– Om Ryssland lägger väldigt mycket resurser på militären i dag, innebär det att ekonomin är svagare om fem, tio år.
För Vladimir Putin handlar det om en känslig balansgång mellan krigsmaktens behov och befolkningens välstånd.
Enligt Wannheden är den ryska ledningen utan tvekan oroad över den ekonomiska utvecklingen och diskuterar den ofta.
– Rysslands elit känner sig obekväm när de nu ser att Europa och EU är enat och satsar mycket på försvarsindustri och sina militärer.
På några års sikt ska vi ha en ny försvarsindustri i Estland, i Finland och i Sverige och hela Europa. Det måste ju sätta press på Rysslands ekonomi?
– Det är ju något som de inte hade velat se. Att vi i Europa framstår som framåtlutade och eniga. Att vi visar att vi vi är villiga att investera i vårt försvar. Det är jättejobbigt för dem.
Situationen är allvarlig för Kreml. Inflationen är hög, antalet investeringar har sjunkit drastiskt och arbetslösheten stiger.
Dessutom är Ryssland beroende av några få handelspartner, vilket gör landet sårbart. Kreml inser att Ryssland blir mer och mer ekonomiskt försvagat gentemot Europa och Kina.
– För att finansiera kriget är Ryssland nu helt beroende av att sälja sin olja till Kina – och Indien. Men för Kina är det förstås ingen välgörenhet från kinesisk sida.
Kina kan diktera villkoren
– Det verkar som om relationerna är ganska goda mellan Kina och Ryssland, men det är också en handelsrelation. I en sådan relation har den svagare alltid ett dåligt förhandlingsläge.
En risk är till exempel att Kina bestämmer att betala mindre för oljan. Det här påverkar hela den ryska oljeexporten eftersom andra köpare, som Indien, då också gör det.
Kina kan också kräva hårda lånevillkor för Ryssland och kan börja driva in pengarna när Kreml befinner sig i ett trängt läge.
– Så Kina är en jätteviktig aktör i hela det här problemkomplexet. Dels för oljan, men också för att de exporterar mycket som används i den ryska krigsekonomin.
Inga gratisbilar från Kina
Mindre känd, men lika viktig, är Kinas roll i den ryska civilekonomin – som till exempel bilar. Ryssland måste betala för den här importen på Kinas villkor.
– De får ju ingenting gratis från Kina. Och det är ett problem för Ryssland, säger Emil Wannheden.
Min gissning är att Putin egentligen bryr sig om sin krigsekonomi och tyvärr måste handskas med en civil ekonomi. Finns det tecken på det?
– Det hänger ju samman såklart. Det är klart att den civila delen av ekonomin stöder den militära delen av ekonomin. Så man kan inte dela upp det på det sättet helt.
