Daivis Petraitis är känd på sin arbetsplats Baltic Defence College i Tartu för att alltid vilja förklara hur Ryssland tänker.
Han har en lång karriär inom Litauens armé bakom sig, en karriär som började redan i Sovjetarmén. I ett par decennier var han också militär rådgivare på Litauens försvarsministerium.
Så hans pratglädje när det gäller att kommentera det ryska militära tänkesättet har en viss pondus. Det första han säger är:
– Den ryska militära kulturen skiljer sig från den västliga. I väst utgår vi från olika scenarier. Ryssarna bygger allt på fastställda planer och militärdoktrinära principer.
Petraitis betonar att det är utgående från de här premisserna vi ska tolka Rysslands senaste militära omorganisation.
Han avser den omstrukturering som skapade det nya Leningrads militärdistrikt bakom Finlands gräns mot Ryssland i fjol.
Från offensiv till defensiv strategi
I samma reform flyttades också enklaven Kaliningrad till Leningrads militärdistrikt. Kaliningrad ligger inklämt mellan Polen och Litauen och har hittills varit väldigt militariserat.
Det här såg många i Finland som ett hot mot regionens säkerhet, men enligt Petraitis är situationen snarare den motsatta.
– Förändringarna i den militära organisationen tyder på att Ryssland nu har en defensiv hållning i Östersjöregionen, säger Petraitis.
Det är kriget i Ukraina som har tvingat Ryssland att tänka om. Stora trupper och mycket utrustning har flyttats från västra Ryssland och Kaliningrad för att användas vid fronten i Ukraina.
Samtidigt har det strategiska läget i Östersjöregionen förändrats drastiskt.
– Efter att Finland och Sverige blev medlemmar i Nato blev Östersjön i praktiken ett Natohav. Kreml insåg att det inte längre går att projicera militär makt i regionen, säger Petraitis.
Den mest dramatiska förändringen gäller just Kaliningrad. Tidigare, när enklaven tillhörde Västra militärdistriktet, kunde Ryssland planera offensiva operationer därifrån.
Ännu för ett par år sedan talades det mycket om risken för ryska anfall mot den strategiskt viktiga Suwałkikorridoren. Suwałki ligger mellan Polen och Litauen.
Nu har området förts över till Leningrads militärdistrikt, och i Litauen ser man risken för en rysk attack som betydligt mindre.
– Enligt ryska beräkningar, baserat på vad jag vet om deras fältmanualer, tar det tre år att etablera bara defensiv kapacitet. Och de vet ju mycket väl att inte inledda ett nytt förhastat krig.
Ryssland ser just nu det som Leningrads militärdistrikts huvuduppgift att bygga upp en försvarsberedskap
Daivis Petraitis, militäranalytiker, Baltic Defence College
Petraitis betonar hur viktigt det är att vi försöker förstå hur ryssarna tänker när det gäller militär planering. Han upprepar att de inte utformar scenarier på samma sätt som vi gör.
Han ger ett konkret exempel på vad han menar:
– Om västländerna investerar 10 miljarder euro kan de bygga upp 10 extra divisioner. För att försvara oss (Ryssland) mot 10 nya divisioner behöver vi 4 divisioner till. För anfall 20 divisioner.
Ryssland tar alltså den planerade upprustningen i väst på stort allvar. En division är ett militärförband som ofta har mellan 10 000 och 20 000 man.
– Nu har de börjat räkna ut hur lång tid det tar att bygga upp de här divisionerna. Om de anser att de inte har resurser och tid att svara på vår upprustning, blir de mer benägna att förhandla.
Om de däremot tror att de kan klara av att bygga 20 divisioner kommer de inte att förhandla. Det här mekaniska sättet att tänka är nyckeln till att förstå Ryssland, menar Petraitis.
Om de anser att de inte har resurser och tid att svara på vår upprustning blir de mer benägna att förhandla – de leker inte med scenarier som vi gör i väst utan beräknar schablonmässigt hur allvarlig situationen är
Daivis Petraitis, militäranalytiker från Litauen
Ett annat exempel på det ryska militära sättet att tänka är hur Ryssland reagerade när Finland och Sverige gick med i Nato, förklarar Petraitis.
– De utgick från att Finland och Sverige är neutrala. När båda länderna plötsligt blev Natomedlemmar blev de motståndare. Enligt krigsdoktrinen betyder det att de kan attackera oss.
Det ledde per automatik och omedelbart till att Ryssland måste reagera med konkreta åtgärder.
– Det var därför de skapade Leningrads militärdistrikt, för rent defensiva syften. De tänker så här: Här är ett nytt hot, så det första vi måste göra är att försvara oss.
Petraitis menar att det här visar hur det ryska militära systemet fungerar – direkt från analys till konkret omorganisering helt i enlighet med på förhand fastställda regler och planer.
Det finns ett talesätt som är populärt både i Ryssland och bland experter som kommenterar det ryska samhället:
– Ryssarna uppskattar styrka. De uppskattar när de ser att motståndaren reagerar på ett seriöst sätt, säger Petraitis.
Han betonar att det därför nu är ytterst viktigt att väst verkligen genomför sin utlovade upprustning.
– När vi i Europa nu lägger ner mer pengar på försvaret måste vi beakta hur Ryssland ser på det. Om de märker att vi fuskar kan de fortsätta som förut.
I Ryssland ser de dessutom på försvarssatsningar i ett långt perspektiv.
– Satsningarna måste bli kontinuerliga. För att vara trovärdiga talar vi om decennier, kanske ännu längre. Och ryssarna minns alltid principen доверяй, но проверяй – ”lita på, men verifiera”.
доверяй, но проверяй
”Doveryai, no proveryai” (lita på, men verifiera)
Enligt Petraitis ger Rysslands defensiva omorganisering i Östersjöregionen väst ett strategiskt tidsfönster. Men det är inte öppet för evigt och måste användas klokt.
– Det är inte Vladimir Putin ensam som styr Ryssland. Han är den viktigaste beslutsfattaren och statens ansikte utåt. Men det är systemet som styr och han är beroende av militären.
Enligt Petraitis omfattar den militära organisationen upp till 28 institutioner som fungerar enligt ovan förklarade militära logik.
De viktigaste av dem är försvarsministeriet, inrikesministeriet, säkerhetstjänsterna och den militärvetenskapliga akademin. Det handlar alltså om ett stabilt och resilient system.
– Om Putin plötsligt försvinner hittar det här maskineriet någon liknande. När talmannen i ryska duman fick frågan om vem som kommer att efterträda Putin svarade han ”Det blir en ny Putin”.
Det är därför det inte räcker med att vi satsar på försvaret i bara fem eller tio år?
– Nej, nej, nej, det räcker inte. Vi talar om tiotals år. Det handlar inte om Putin.
