Det finns berättelser om att kvinnor använde mensskydd redan i det gamla Egypten och i Grekland. Då hade man tygbindor som tvättades och återanvändes. Dagens engångsbindor kom till under första världskriget. Än en gång har vi krig att tacka för att en uppfinning fick ett större och helt annat användningsområde.
Första världskriget ledde till brist på bomull, som behövdes bland annat för förband och kompresser. År 1914 lyckades företaget Kimberly-Clark tillverka ett bomullssubstitut gjort på cellulosa, och man fick myndigheterna övertygade om att det var billigare och enklare att göra kompresser av substitutet. Dessutom var det nya tyget bättre än bomull på att absorbera blod och andra vätskor.
Sjuksköterskor vid krigssjukhusen i Europa använde kompresserna på krigssår, men de märkte också att kompresserna fungerade bra som mensskydd. Kompresserna var dessutom så billiga att man mycket väl kunde slänga bort dem efter att de använts.
Så efter kriget, då armén inte längre hade ett lika stort behov av förbandsartiklar, fick företaget fler och fler förfrågningar om man kunde fortsätta tillverka mensskydd ändå. Engångsbindorna föddes.
Det skulle ännu dröja många år innan mensskydden blev allmänt accepterade och kunde skaffas överallt. En bidragande uppfinning var en liten låda som placerades på försäljningsdisken i affärer i USA. Där kunde kvinnor sätta sin betalning och ta ett paket mensskydd, utan att behöva prata med försäljaren eller avslöja för de andra kunderna vad de köpte.
Källor:
Cotton substitute improves women's lives. Disposable feminine sanitary pads story (hämtat 4.6.2013).
Mikkelsson, Barbara (2011) Padded account (hämtat 4.6.2013).
Museum of Menstruation and Women’s Health (hämtat 4.6.2013).
