När sommarhettan står som mest kompakt över en storstad som Moskva längtar man verkligen efter ett uppfriskande bad. Det finns ganska få möjligheter till det, floden som rinner genom staden är smutsig och det finns bara några få sjöar i närheten.
Simhallar och simbassänger finns det rätt gott om i Moskva. Den jag personligen tycker bäst om ligger alldeles i centrum bara ett par kvarter från Finlands ambassad. För att få bada där måste man uppvisa ett intyg på att man är frisk samt utrusta sig med både badmössa och badskor.
Många Moskvabor struntar helt i att vattnet i floden är förorenat och simmar lugnt bland platsskräp och oljefilm. Jag som är en vekling från Finland gjorde dem aldrig sällskap i det vattnet, däremot sökte jag några gånger upp en liten sjö utanför staden.
Då jag nyss skrev orden en liten sjö menade jag verkligen en mycket liten sjö, en sjö som närmast fick mig att tänka på en konstgjord damm i någon park.
När jag skulle ta mig dit för första gången kände jag inte till vägen utan måste fråga mig fram. Jag hade tagit metron så långt det gick och tog en taxi vidare.
Taxichauffören berättade att han i själva verket kände till en helt annan liten sjö där man kunde bada helt utan trängsel. I själva verket längtade han också själv efter en badtur, kanske ville jag göra honom sällskap? Jag skrattade så det skallade och han körde mig glatt till den sjö jag hade planerat besöka.
Men oj, så där var trångt! Jag lyckades hitta en plats där jag kunde breda ut min filt, mellan mig och grannfiltarna stack det upp några grässtrån. Det var både irriterande och lite tryggt. Efter att jag hade bekantat mig med människorna i närheten visste jag att jag skulle kunna lämna mina saker på stranden medan jag simmade och ingen skulle ens försöka stjäla de slantar jag hade i byxfickan.
De gånger jag badade i den lilla sjön åt jag några av mitt livs godaste kålpiroger, svamppiroger och potatispiroger. Fiffiga och driftiga husmödrar i grannskapet gick nämligen omkring bland oss solbadande och sålde hembakat.
Det var billigt, det var gott och det kändes så rätt. Småföretagsamhet av det här slaget skulle jag gärna se mera av också hos oss. Javisst, jag vet, skattebjörnen gillar inte det slags piroger!
